fredag 24 september 2010

Apropå ingenting: Sherlock Holmes


Har dragit på mig månadens andra förkylning och sitter och kurerar mig med te, halstabletter och tvserie-avsnitt på datorn. Kollade precis på andra avsnittet av BBC:s nya serie Sherlock, en moderniserad version av Arthur Conan Doyles berättelser om den briljante och kokainmissbrukande detektiven. Älskade verkligen Conan Doyles böcker som liten. De flesta filmatiseringar jag sett har också varit bra; framförallt är det ju BBC-serien med Jeremy Brett i huvudrollen som är klassikern. Gillade också Guy Ritchies blockbuster Sherlock Holmes, en actionkomedi-variant som var sjukt underhållande. I den filmen, och i andra moderna versioner, tar Holmes problematiska personlighet mer plats. Figuren blir psykologiserad - och diagnostiserad. Hans "excentriska vanor" blir numera symptom på social oförmåga. Eller, kort sagt: Holmes blir House.

Sherlock, som utspelar sig i nutidens London, är ett exempel på detta; Holmes manipulativa, egocentriska och narcissistiska drag framhävs och problematiseras. I ett (episkt) replikskifte kallar rättsmedicinaren Anderson honom för "our favourite psychopath", varpå Holmes blixtsnabbt svarar "I´m not a psychopath Anderson, I´m a high-functioning sociopath. Do your research". Sherlock är annars riktigt bra hittills, första avsnittet var fantastiskt, med otroligt rapp, välskriven dialog, och ett manus som verkligen överraskade. Både Ritchies film och Sherlock lyckas också med det jag gillar mest hos figuren: den där hisnande slutledningsförmågan, hur Holmes redovisar extremt invecklade, men fullständigt logiska, slutledningskejdor för en förstummad Watson (och tittare).

Ser verkligen fram emot att se resten av serien.

1 kommentar:

  1. Hm, har inte tänkt på det viset om filmen tidigare, tyckte den hade lite för högt tempo och var lite långsökt.. men det kanske är för att jag inte har sett så mycket annat eller läst något alls, så jag har inget att tagga mig upp för eller jämföra med. Men gillar nu när jag tänker efter, hur du säger, att hans problematiska personliga problem tar plats, vilket ju endast är realistiskt och coolt :) Även om filmen skulle vara långsökt så är ju Sherlock en skitnajs karaktär!

    SvaraRadera