lördag 18 september 2010

The Expendables


(Texten innehåller spoilers av "handlingen" i filmen)

Var och såg The Expendables på bio igår. Sylvester Stallones nya rulle, där han skrapat ihop ett "dreamteam" av actiondinosaurier från 80-talet (Stallone, Bruce Willis, Dolph Lundgren, cameo av Arnold) kompletterat med lite nyare ansikten (Jason Statham, Jet Li, några fribrottare och football-spelare), och klämt in dem i en och samma film. Vi hade låga förväntningar, eller snarare, vi förväntade oss hjärndöd testosteronaction. Och för min del infriades förväntningarna. Den var riktigt, riktigt dålig, och väldigt underhållande.

Den mest hypade scenen, när Stallone, Willis och Schwarzenegger står och snackar i en kyrka, illustrerar egentligen hela syftet med filmen. Scenen har ingen verklig funktion berättarmässigt, annat än att de tre legenderna ska vara i samma scen. Liksom filmer som Gran Torino och The Wrestler ska The Expendables ses i ljuset av de åldrade filmhårdingarnas tidigare liv och karriär. Gran Torino är som en slutgiltig kommentar till Clint Eastwoods Dirty Harry-image. I The Wrestler smälter Mickey Rourkes liv ihop med hans rollfigur. I The Expendables finns samma aspekt, men utan självreflektionen; Stallones karaktär fortsätter bara skjuta. Och nåt annat hade man väl egentligen inte förväntat sig.

Handlingen är inget att bry sig om, ingen involverad har iallafall gjort det, men i korthet: ett gäng legosoldater får i uppdrag att störta en diktator i ett litet sydamerikanskt land. Ledaren Barney Ross (Stallone) träffar en kvinna där och blir känslomässigt involverad. Så, då var det avklarat. Fram med ammunitionen. Det huggs av huvuden och händer, det skjuts med höghastighets-hagelgevär, det är hand-to-hand combat mellan steriodstinna hannar. Och det sprängs! Allt sprängs, hela tiden.

Däremellan hänger Stallone, Statham och grabbarna i en motorcykelklubb/tatueringsstudio, kastar kniv, brölar enstavigt, garvar och åker båge. De grymtar hårda oneliners. I en scen väser en skurk till den tillfångatagne Stallone: "How many men do you have?" Stallone spottar ur sig: "Only your mother". Det är en av de bättre replikväxlingarna i hela filmen.

Sen är ju Dolph med också. Han spelar svensken Gunnar, som har drogproblem och därför försöker hänga en försvarslös pirat. Han blir utesluten ur gänget, och hämnas genom att bli ond. Sen blir han skjuten av Stallone, efter att ha blivit inlurad på ett ställe med lågt i tak (jätten Gunnars svaga punkt!). Dolph äger för övrigt alla scener han är med i, vilket säger en del om skådespeleriet.

Det var en oerhört dålig film, och ett väldigt roligt biobesök.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar