torsdag 20 oktober 2011

Gunnars entré - i färg!

Som jag skrev tidigare handlar mitt projekt delvis om att bli bättre på att använda Photoshop i mina serier och bilder. Just nu håller jag på och färglägger några sidor från min förra projektserie Skyddsrummet; kollar tutorials och pluggar in basic färgläggnings-teknik. Tar ett steg i taget.

Här är första försöket. Är inte jättenöjd med all lineart, men tycker färgläggningen blir rätt läcker. Kanske skulle den vara lite mer nedtonad, lite mattare och mörkare i färgerna.


Har också färglagt en del av linearten, vilket blir rätt snyggt på vissa ställen - men gör att till exempel ansikten får en lite upplöst, suddig känsla. Gunnar ser liksom ut att vara... täckt av damm. Vilket kanske, i och för sig, passar delar av hans personlighet. "Show, don´t tell", som man säger. Men jag tror jag föredrar när linearten är svart.


Har folk några bra tips på hur man färglägger, eller på tutorials, eller bara allmänna åsikter om sidorna, skriv gärna i kommentarerna!

måndag 17 oktober 2011

De saknade orden revisited

Läsare av den här bloggen kanske minns 24-timmarsserien och de umbäranden den förde med sig. Jag skrev då att jag skulle lägga upp resultatet igen i lite prydligare form. Så - här kommer De saknade orden. Igen. Även om behovet kanske inte direkt är skriande. 

Dock finns här ny, läsvänligare text och lite högre kontraster. 

Den första, bästa halvan:



torsdag 13 oktober 2011

Nobelpriset till Tomas Tranströmer


Tyckte det var jävligt kul att Tomas Tranströmer fick nobelpriset i litteratur. Han är den enda nobelpristagare som jag ägt en bok av innan priset tillkännagavs. Köpte Samlade dikter mellan 1954 och 1996 under en bokrea. Knappast en lunta, typ tre centimeter tjock. När jag precis flyttat till Gävle hade jag vanan att läsa en dikt ur den varje morgon. Fortfarande tar jag fram den ur bokhyllan då och då; bläddrar, läser några sidor på måfå. Det är alltid en upplevelse.

Den första dikt jag läste, överhuvudtaget, var hans Romanska Bågar - på en blekgul overhead, under en svensklektion i gymnasiet. Då tänkte jag inte så mycket mer på den. Men senare återkom jag till dikten, läste om, och den kom att kännas så... tröstande. Man går ju ofta omkring med den gnagande känslan av att inte göra mesta möjliga av sitt liv; man ska "förverkliga sin potential", ständigt göra något nytt, vara någon annan, utvecklas, förbättras. Och så läser man raderna:  

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt
du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Det är en så vacker bild av människan, en så mänsklig bild av människan.

När jag läste litteraturvetenskap blev jag van vid dikter som vände sig till en klassiskt skolad krets. Folk som fattade obskyra referenser till den gammalgrekiska litteraturen. Att läsa poesi var ett hårt analysarbete. Tranströmers dikter känns tvärtom lättillgängliga; det är lätt att förstå, och minnas, rader som "Jag går sakta in i mig själv/ genom en skog av tomma rustningar." ur dikten Postludium, eller "En man känner på världen med yrket som handske" ur Öppna och slutna rum.


tisdag 11 oktober 2011

Figur, skiss och tusch

Mitt projekt har egentligen två syften: att göra mig bättre på att rita figurer, rent anatomiskt, deras uttryck och rörelse; och att bli bättre på att använda Photoshop i mina bilder. Den första delen har jag arbetat med de senaste veckorna, här är lite av resultatet. 



lördag 8 oktober 2011

24-timmarsserien: sista delen, tack och godmorgon

De sista åtta sidorna är, kanske inte så fruktansvärt överraskande, de minst genomarbetade. Jag hade faktiskt ett par bra timmar i början; de första fyra sidorna visar på någon slags omsorg och tecknarglädje. De fyra sista, däremot, är förmodligen de sämst tecknade i hela serien. Jag orkade helt enkelt inte bry mig. Hoppas dock att jag knöt ihop det hyfsat, att textningen överhuvudtaget går att läsa, och att det inte blev alltför många slarvfel i slutändan. Dagen gryr ute, snart ska jag dra hem och sova ett par timmar.

Kanske lägger jag upp De saknade orden igen, då med ny textning. Tills dess, här är de sista sidorna, färska från ritbordet.


(Detta är för övrigt det hundrade inlägget på denna blogg. Ett jubileumsinlägg så gott som något)

24-timmarsserien, del två.

Klockan närmar sig ett på natten, har nu varit i bunkern i 14 timmar. Jag börjar bli rätt mör, men har ändå hunnit med 16 sidor - så ett litet försprång har jag kvar. Vad gäller kvaliteten så... jag vet inte. Kan inte riktigt bedöma. Men det börjar mer och mer likna storyboardskisser snarare än färdiga sidor. Och textningen är fortsatt undermålig. Dessutom resulterade en kombination av koffein, syrebrist samt den plötsliga lusten att rita skvättande blod i ett något förhastat berättarval. Som jag dock reparerar på ett oerhört, ehrm, elegant sätt. Men, here goes, del två av tre:


24-timmarsserien: första åtta sidorna!

Det har nu gått cirka fem och en halv timme. Jag har klottrat ned åtta sidor, och har därför tid att ta en liten paus och slänga upp det hela på bloggen (hoppas textningen går att tyda). Här kommer alltså den första tredjedelen av De Saknade Orden: