lördag 8 oktober 2011

24-timmarsserien: sista delen, tack och godmorgon

De sista åtta sidorna är, kanske inte så fruktansvärt överraskande, de minst genomarbetade. Jag hade faktiskt ett par bra timmar i början; de första fyra sidorna visar på någon slags omsorg och tecknarglädje. De fyra sista, däremot, är förmodligen de sämst tecknade i hela serien. Jag orkade helt enkelt inte bry mig. Hoppas dock att jag knöt ihop det hyfsat, att textningen överhuvudtaget går att läsa, och att det inte blev alltför många slarvfel i slutändan. Dagen gryr ute, snart ska jag dra hem och sova ett par timmar.

Kanske lägger jag upp De saknade orden igen, då med ny textning. Tills dess, här är de sista sidorna, färska från ritbordet.


(Detta är för övrigt det hundrade inlägget på denna blogg. Ett jubileumsinlägg så gott som något)

4 kommentarer:

  1. Jag tycker det blev en grym 24-timmarsserie. Skrattade till på vissa ställen, även om de kanske var tänkt att vara roliga egentligen. Du ska ha en eloge för att du försöker knyta ihop allting samtidigt som du ska hålla en konsekvent berättarstil och inte låter det spåra i slutet, trots att du inte orkade bry dig längre. I såna lägen kan det lätt bli märkbart oengagerade slut, typ "allt sprängs".

    SvaraRadera
  2. Haha! Snyggt jobbat martin! Som du själv skriver så märks det att du tappar lite fokus och kanske rentav ledsnar på historien, men jag tycker ändå om den! Särskilt den första hälften tycker jag är riktigt bra, verkligen, och de allra åtta första är fan grymma.

    SvaraRadera
  3. Idén och storyn är klockren och medryckande, bygger upp spänning i stadig takt och subtilt humoristiskt. Får David Lynch-vibbar första halvan, teckningsstilen är proffsig och lätt att följa. Andra halvan är också bra om än lite mer påskyndad (well duh!), efter att ha fått en sån fantastisk idé presenterad för mig vill jag se vad som händer och se berättelsen knytas ihop! Kanske att ny textning skulle hjälpa slutet lite, men annars tycker jag du ska låta det vara som det är! Handstilen är snygg och det du skrivit är naturligt och inte konstlat. På något vis lägger de överstreckade orden till känsla i berättandet, känns logiskt också eftersom orden har försvunnit.
    Allt som allt, en av de absolut bästa 24-timmars-serierna jag har läst. Ta inte den lilla kritiken jag gav som något otrevligt eller negativt menat, det är bara för att jag blev så medryckt av storyn att man förväntar sig mer och mer!

    SvaraRadera
  4. Tackar jättemycket för de postiva kommentarerna, det värmer :) Ja, det krävdes lite disciplin att hålla ihop historien i slutet, speciellt när man var i trötthets-tramsstadiet. Men jag kände nog att historien tappade idé redan någonstans i mitten, och jag hade nog ingen riktig tanke med den när jag tecknade den - vilket kanske märks i och med den bisarra "får hjärnan bortskjuten men överlever och hamnar i koma, samt vaknar upp, helt återställd, några månader senare"-tråden, och den payoff-lösa nobelpris-grejen (som jag hade tänkt kanske skulle utveckla sig till en hård rivalitet mellan världens två enda författare, men sen tog berättelsen ett annat spår...). Men jag gillar nog mycket i den ändå, bland annat teckningsstilen och grundidén.

    Kul vad du säger med de överstrukna orden Olov, det hade jag inte alls någon tanke på när jag skrev dem :) Precis en sån grej som man kan ta med sig till "seriösa" serier senare - med den här serien var det en hel del.

    SvaraRadera