Förhandsbeställ 03:51!

Jag har ju skrivit lite tidigare om vår kommande seriebok 03:51. En ambitiös, välgjord antologi med jävligt snygga och bra serier - en värdig uppföljare till prisvinnaren 7 Oktober, och liksom sin föregångare så klockar 03:51 in på mer än tvåhundra sidor, varav minst hälften är i färg.

03:51 kommer finnas tillgänglig senast till seriemässan SPX 2012 (någon gång runt månadsskiftet april-maj) och blir din för blygsamma 120 spänn!

Vill man förhandsbeställa ett exemplar, och det vill man ju, så är det bara att maila mig på martinpiazzolla@hotmail.com 

Förstasidan på mitt bidrag

Bloggpremiär i december!

Vi är redan i december, vilket märks på att mitt ett år gamla inlägg med tomtar är det i särklass mest visade på bloggen de senaste veckan. Nu har jag ju i och för sig inte uppdaterat bloggen den senaste tiden, så det är ju inte någon järnhård konkurrens direkt. Har hållit på med grejer som genererar få "Blogginlägg Per Arbetstimme" (BPA), bland annat baxat mitt 03:51-bidrag i mål. Serien kommer heta Kärt Återseende, och röra sig i samma värld som min serie i 7 Oktober, fast med andra figurer och ny story.

Här är en grej för min presentationssida i boken. Har skrivit mitt namn stiliserat. Tyckte det blev lite fräsigt.

Ska försöka blogga lite mer innan jul. Ha det mysigt så länge!

Fanzinmarknaden - kort epilog och affisch

Det var, som sagt, fanzinmarknad på Kulturhuset igår. Väldigt trevligt evenemang. Kul att träffa seriefolk och tidigare klasskamrater, och vi sålde dessutom en bunt 7 Oktober - nu är det bara runt trettio ex kvar, så vill man ha ett är det bäst att man skyndar sig!

Kolla in Elenas blogg för mer text - och bild - om det hela!

Vi gjorde också några affischer för att promota kommande 03:51. Här är min. Tog min titelsida och hällde en pyts svärta i nedre halvan samt lade till en fejktitel (har fortfarande inte kommit på vad serien ska heta...).

7 Oktober i Kulturhuset på tisdag!

Just det, på tisdag den 15:e november kommer vi vara ett gäng som står och säljer 7 Oktober på fanzinmarknaden i Kulturhuset i Stockholm. Mellan 15.00 och 19.00 är vi där, tillsammans med en massa andra spännande serieskapare och serier.

Ses där!

Bara titelsidan kvar!

Älskar att göra splashpages!

Fortsätter tuscha järnet på 03:51-serien. Min älskade Kuretake-penna fick slut på tusch efter 24 sidor, och jag har inga fler ampuller. Har därför tvingats återgå till den klassiska penseln och tuschkoppen. Det är lite ovant, dessutom är penseln rätt misshandlad och spretig - resultatet blev okej, och skillnaden är kanske inte jättestor när man förminskat till A5. Ett plus är ju också den mysiga doften från Kinatuschet. Men det känns avigt. Har som tur är bara en sida kvar att tuscha - titelsidan - och ska nog köra med en sån där Pitt Artist-penselpenna till den.

Måste bara bestämma en titel först.

Nästa vecka ska till större delan ägnas åt mitt projekt - jag ska göra några omslagsbilder och inlagor till min imaginära bunkerserie. Skönt att jobba lite med färger igen.

03.51-sidor släppta!

Ett par lösryckta sidor ur min 03.51-serie (som fortfarande är utan titel). Har tuschat fem sidor till under dagen, är totalt uppe i sexton inscannade sidor. Elva kvar att göra - plus textning, skraffering i datorn, och några renodlade textsidor. Det är bara cirka två veckor kvar till den döda linjen. Ska jag klara det? Spänning, spänning. Men det är ju sån jag är. Living on the edge, pushing myself to the limit. Så att säga.

Martin Dieazzolla

På dagens Comic Royale-träff ritade vi av varandra - som zombies. Calle Krantz tecknade mina förruttnade anletsdrag. Som jämförelse har vi här den väna förlagan: 

Och här Calles råa zombieversion: 

En helt nybliven zombie, verkar det som; blodet är fortfarande illrött och rinner längs halsen. Jag ser ju sjuhelvetes hård ut som zombie - kolla bara den intensiva Terminator-blicken, de stiffa mungiporna på en disciplinerat stängd mun, den kraftfulla överkroppen, och den totala obryddheten över att någon skjutit en jävla pil tvärs genom mitt pannben. Älskar den röda elkontakten jag har runt halsen, och den lilla mumiehanden(?) som tränger ut ur min hals. Stiligt nog bär jag kavaj som odöd. En fantastisk bild.

Här är förresten min bild av Calle som zombie: 

Gunnars entré - i färg!

Som jag skrev tidigare handlar mitt projekt delvis om att bli bättre på att använda Photoshop i mina serier och bilder. Just nu håller jag på och färglägger några sidor från min förra projektserie Skyddsrummet; kollar tutorials och pluggar in basic färgläggnings-teknik. Tar ett steg i taget.

Här är första försöket. Är inte jättenöjd med all lineart, men tycker färgläggningen blir rätt läcker. Kanske skulle den vara lite mer nedtonad, lite mattare och mörkare i färgerna.

Har också färglagt en del av linearten, vilket blir rätt snyggt på vissa ställen - men gör att till exempel ansikten får en lite upplöst, suddig känsla. Gunnar ser liksom ut att vara... täckt av damm. Vilket kanske, i och för sig, passar delar av hans personlighet. "Show, don´t tell", som man säger. Men jag tror jag föredrar när linearten är svart.

Har folk några bra tips på hur man färglägger, eller på tutorials, eller bara allmänna åsikter om sidorna, skriv gärna i kommentarerna!

De saknade orden revisited del 2

Andra halvan av De saknade orden:

De saknade orden revisited

Läsare av den här bloggen kanske minns 24-timmarsserien och de umbäranden den förde med sig. Jag skrev då att jag skulle lägga upp resultatet igen i lite prydligare form. Så - här kommer De saknade orden. Igen. Även om behovet kanske inte direkt är skriande. 

Dock finns här ny, läsvänligare text och lite högre kontraster. 

Den första, bästa halvan:

Nobelpriset till Tomas Tranströmer

Tyckte det var jävligt kul att Tomas Tranströmer fick nobelpriset i litteratur. Han är den enda nobelpristagare som jag ägt en bok av innan priset tillkännagavs. Köpte Samlade dikter mellan 1954 och 1996 under en bokrea. Knappast en lunta, typ tre centimeter tjock. När jag precis flyttat till Gävle hade jag vanan att läsa en dikt ur den varje morgon. Fortfarande tar jag fram den ur bokhyllan då och då; bläddrar, läser några sidor på måfå. Det är alltid en upplevelse.

Den första dikt jag läste, överhuvudtaget, var hans Romanska Bågar - på en blekgul overhead, under en svensklektion i gymnasiet. Då tänkte jag inte så mycket mer på den. Men senare återkom jag till dikten, läste om, och den kom att kännas så... tröstande. Man går ju ofta omkring med den gnagande känslan av att inte göra mesta möjliga av sitt liv; man ska "förverkliga sin potential", ständigt göra något nytt, vara någon annan, utvecklas, förbättras. Och så läser man raderna:  

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt
du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Det är en så vacker bild av människan, en så mänsklig bild av människan.

När jag läste litteraturvetenskap blev jag van vid dikter som vände sig till en klassiskt skolad krets. Folk som fattade obskyra referenser till den gammalgrekiska litteraturen. Att läsa poesi var ett hårt analysarbete. Tranströmers dikter känns tvärtom lättillgängliga; det är lätt att förstå, och minnas, rader som "Jag går sakta in i mig själv/ genom en skog av tomma rustningar." ur dikten Postludium, eller "En man känner på världen med yrket som handske" ur Öppna och slutna rum.

Figur, skiss och tusch

Mitt projekt har egentligen två syften: att göra mig bättre på att rita figurer, rent anatomiskt, deras uttryck och rörelse; och att bli bättre på att använda Photoshop i mina bilder. Den första delen har jag arbetat med de senaste veckorna, här är lite av resultatet. 

24-timmarsserien: sista delen, tack och godmorgon

De sista åtta sidorna är, kanske inte så fruktansvärt överraskande, de minst genomarbetade. Jag hade faktiskt ett par bra timmar i början; de första fyra sidorna visar på någon slags omsorg och tecknarglädje. De fyra sista, däremot, är förmodligen de sämst tecknade i hela serien. Jag orkade helt enkelt inte bry mig. Hoppas dock att jag knöt ihop det hyfsat, att textningen överhuvudtaget går att läsa, och att det inte blev alltför många slarvfel i slutändan. Dagen gryr ute, snart ska jag dra hem och sova ett par timmar.

Kanske lägger jag upp De saknade orden igen, då med ny textning. Tills dess, här är de sista sidorna, färska från ritbordet.

(Detta är för övrigt det hundrade inlägget på denna blogg. Ett jubileumsinlägg så gott som något)

24-timmarsserien, del två.

Klockan närmar sig ett på natten, har nu varit i bunkern i 14 timmar. Jag börjar bli rätt mör, men har ändå hunnit med 16 sidor - så ett litet försprång har jag kvar. Vad gäller kvaliteten så... jag vet inte. Kan inte riktigt bedöma. Men det börjar mer och mer likna storyboardskisser snarare än färdiga sidor. Och textningen är fortsatt undermålig. Dessutom resulterade en kombination av koffein, syrebrist samt den plötsliga lusten att rita skvättande blod i ett något förhastat berättarval. Som jag dock reparerar på ett oerhört, ehrm, elegant sätt. Men, here goes, del två av tre: